Så trolös är staden

Hej igen!

Jag har nu läst ut den klassiska Stockholms skildringen Mina drömmars stad skriven av Per Anders Fogelström. Läsningen har varit intressant och lärorik. Den pyrande revolutionen och de många strejkerna som bara väntar på att utlösas och sätta hela samhället uppbyggt på svinaktigt rika ägare och extremt fattiga arbetare i rullning har funnits där, liksom gömt under ytan. Under Ture "Tummen" Lindgrens skinn har det existerat en socialist med en väldig vilja att förbättra sina förhållanden, en ilska som skulle kunna göra stordåd. Det har även funnits kärlek och ömhet, vänskap och förtroende, arbete och vila. Mina drömmars stad har på ett nästan magiskt sätt beskrivit Stockholm genom en hamnarbetare och hans familjs perspektiv.

För det är ju det Henning Nilsson är; en hamnarbetare. I stort sett hela sin tid i Stockholm har han jobbat där och det är så Jag ser honom. Men det har sitt pris att slita ut sig 14 timmar om dagen, lyftandes säckar och lådor på oftast mellan 50 och 100 kilo. Henning har ganska länge haft mer eller mindre svåra smärtor i kroppen, framför allt magen, men han vill inte oroa Lotten så han biter ihop och kämpar vidare. Det är ett beslut som gör att smärtorna till slut tar över hans kropp och han blir liggandes. Några veckor efter diagnosen tuberkulos fastställs märker Henning att det ordinerade sängliggandet inte hjälper, och han bestämmer sig för att resa sig och gå ut. Det går inte mer än en sida innan han har tuppat av och blir hemburen. Han håller ut ytterliggare en sida innan han är borta, och så slutar tiden i stugan på söders berg för familjen Nilsson. I det näst sista kapitlet får man till slut reda på att Lotten flyttar hem till sin gamla mor med alla barnen. Hon adopterar också bort August till de rika herr och fru Bodin som länge tagit hand om honom en gång i veckan. I det allra sista kapitlet, med samma namn som första kapitlet och också hela boken (Mina drömmars stad) binds boken ihop lite som den startade med att en ung pojke har staden och möjligheterna för sina fötter. Men den här gången är det August och inte Henning som ser ut över Stockholm en sommarkväll:


 "Och medan människorna gick där förvandlades också de kända kvarteren, blev främmande. Ty: Staden växer och växlar ständigt, så mycket blir nytt, så mycket försvinner. Innan vi ännu märkt det går vi in i en annan stad, har vi hunnits förvandlas till främlingar. Så trolös är staden. Och ändå överger vi den inte, ändå älskar vi den som bara den som bedragits kan älska. Den väntade på honom, lockade nedanför hans barndoms grå berg."

Som ett IKEA bord

Hej igen!


På inrådan av min lärare My hade jag tänkt att prata lite om språket i boken. Även om boken skrevs för 50 år sedan, och utspelar sig långt tidigare, är vokabuläret för det mesta modernt och jag känner igen så gott som alla (om inte alla) ord och fraser.

Ett intressant sätt att skriva på som Fogelström använder sig av är att han ofta börjar ett nytt stycke "mitt i". Istället för "Han tog upp..." skriver han "Tog upp..." om han börjar ett nytt stycke som handlar om samma person som förra stycket gjorde. I början reagerade jag på det här och tyckte det 'hackade upp' läsningen lite, men nu har jag helt vant mig vid det.

En annan intressant detalj, som man mer förstår om man kollar längst bak i boken där han skriver exakt vilket eller vilka år ett kapitel utspelar sig över. När man sedan läser kapitlerna blir varje sådant som en liten enskild historia, som alla krestar runt Henning och hans närmaste. Ett kapitel kan handla om avundsjuka medans nästa hoppar över till kärlek (vilka i och för sig hör ihop) och boken fortsätter så. Sätts ihop i läsarens hjärna till en storslagen historia om staden Stockholm och dess invånare, om Henning Nilsson och hans omgivningar. Lite som man sätter ihop ett IKEA bord av många olika komponenter till en enda enhet.

Haregött!

En skyddande skugga

Hej igen!


Efter en paus i läsningen på några dagar har jag återigen hoppat rakt in i 1870 talets Stockholm. Den tredje delen av boken börjar med ett kort kapitel där man återigen blir påmind om de hemska förhållandena "Stockekarna" levde i. Om de svåra sjukdomarna, de smutsiga husen och gatorna, den knappa tillgången på mat. Men efter denna kortvariga brutalitet tar historien om Henning, Lotten, Tummen och Matilda fart igen. 


Henning och Lotten Nilsson har hunnit få tre barn och det fjärde är på väg. Tummen och Matldas äldste, Rudolf, är fyra år gammal och det är också snart Henning och Lottens August. Tummen har startat en liten förening där ett fem- till tiotal personer träffas en gång i veckan och diskuterar olika former av strejker, fackförbund etc. I huset på berget tar Lotten hand om alla barnen på dagarna, medan de andra vuxna jobbar. 


Och här känner jag igen mig i något. Något som mina föräldrar alltid varit mot mig och som både kan vara extremt irriterande men också väldigt skönt. Överbeskyddande. Medan Rudolf får springa runt hur han vill får August knappt lämna trädgården, även fast de är jämngamla. Fogelström beskriver Lotten som "en skyddande skugga", som alltid finns där och vakar. Vad August än gör, varenda steg han tar vill Lotten övervaka och beskydda. Men det är inte lätt för henne att göra det, även fast August är en väldigt lydig liten pojke. Idag kan en sådan förälder (mina föräldrar?) ringa till barnets mobiltelefon (dock kanske inte om barnet är fyra år) för att få reda på exakt var de befinner sig. För en 1800 tals mamma, gravid och med fem barn att se efter, helt utan mobiltelefoner är det ett uppdrag som är i princip omöjligt att utföra.


Det är kanske därför som höggravida Lotten tar med de två pojkarna till ett hus som precis har brunnit, och vill visa pojkarna liken av de tre barnen som dog i branden, för att försöka få dem att förstå att de måste vara försiktiga. Ett avskräckande exempel.


Haregött!

En så kallad "klassiker"

Hej igen!


Som ni kanske har sett så står det faktiskt längst upp i denna blogg att det ska handla om en klassiker. Men vad är egentligen en klassiker? Och är "Mina drömmars stad" en sådan?


 En klassiker är en bok som spelar på vissa tidlösa känslor eller tankar hos människor. Ett tema som alltid har hållit och alltid kommer att hålla är kärlek. Ett annat är död. Ett tredje kan vara samhällsfrågor. I "Mina drömmars stad" är det kärlek, att skapa familj och jobba, men också Tummens samhällskritiska och kommunistiska tankar. Per-Anders Fogelström skriver om ämnen som är tidlösa, ämnen som de allra flesta människor idag också kan relatera till. Även fast det i det här fallet utspelar sig på sent 1800 tal. 


Jag tycker det är intressant att läsa om hur folk hade det på denna tid, och om hur de allra första fackföreningarna startades. Den här skönlitterära historieboken som man kanske kan säga att "Mina drömmars stad" är kanske också är en anledning till att den går hem hos folk idag. Jag tycker själv inte det är så värst givande att sitta och läsa ur en bok exakt vilket år murarnas fackförening startades och vem som satt i ledningen, men när man får det serverat ur ett skönlitterärt perspektiv som här blir det mycket mer intressant. 


Med alla dessa tankar i bakhuvudet kan jag klart säga att ja, "Mina drömmars stad" är faktiskt en så kallad klassiker.


Haregött!

Tager du?

Hej igen! 

Jag har nu läst till sida 151 i boken, och är ca halvägs igenom. "Mina drömmars stad" är uppdelad i fyra olika delar, och i slutet på den första av dessa fick Henning och Tummen jobb i hamnen. Deras liv får en fastare väg framåt, med det fasta jobbet. Fyra år hinner passera på den tomma sidan mellan del ett och två i boken, men Henning och Tummen jobbar fortfarande i hamnen. Henning bor fortfarande i sin smutsiga lägenhet hos kolbäraren Storsäcken. Tummen, Matilda och Klara gör olika utflykter och spenderar mycket tid tillsammans. 

Men så kommer en dag då Henning blir inbjuden till en arbetskamrats bröllop, och finner sig själv sittandes bredvid en ung kvinna vid namn Lotten. De samtalar kvällen igenom och är de enda på festen som inte häller i sig litervis med brännvin. De tar en promenad och blir helt fästa vid varandra, även fast det går ett tiotal sidor innan kärleken bekräftas. 

Men det är inte bara Henning som träffar en flicka. Tummen och Matilda finner varandra efter flera år som goda vänner.

 När Hennings hyresvärd Storsäcken dör, 57 år gammal, förlorar Henning sin bostad. Han och Tummen går och letar bostad och hittar till slut en stuga längst upp på söders höjder. Ett rum och kök på mark nivå, ett rum på övervåningen. Men detta är lyx för de två paren som flyttar in, en vårdag i maj. Matilda blir gravid, föder en son vid namn Rudolf.  Tummen träffar en gammal tjänsteman som berättar om hur han var en välutbildad man som blivit utkastad för att han söp. Han berättar för Tummen om kommunismen och om arbetarnas rätt i samhället. Tummen blir alldeles till sig - Det han drömt om existerade på riktigt!

Den andra delen av boken avslutas med att Henning och Lotten gifter sig och blir föräldrar de med, och Henning bestämmer sig för att han ska jobba så hårt och mycket som möjligt för att de ska få det så bra som möjligt. 

Några saker jag kände igen mig i när jag läste denna del av boken var några rent fysiska saker. När Fogelström skrev att Henning slog i huvudet varje gång han gick uppför trappan i deras lilla stuga skrattade jag till lite. När man själv är 195 cm så vet man hur det är att slå i huvudet överallt, var man än är. När han skrev att Lotten tog fram gitarren och de fyra satt och spelade och sjöng kände jag verkligen igen mig. När jag träffar vänner har vi nästan alltid en gitarr till hands, jag sitter ofta och spelar och vi sjunger tillsammans. Musik och sång skapar en väldigt speciell känsla, en gemenskap man inte kan härma på annat sätt. När Tummen träffar den gamle tjänstemannen kommer de tidigare tankarna om hur världens olika samhällen styrs upp. Den demokrati som fanns i Sverige 1866 gick mestadels ut på att de som hade mycket pengar fick också inflytande i staten. De fattiga hade ingen makt. Folkets demokrati var bara en bluff, och det förvånar mig lite hur likt Sverige på 1860 talet är dagens t.ex. Syrien. Det är bara några få som har allt inflytande.

Inte undra på att Kommunismen tog land efter land i järngrepp under 1900talets första hälft.

Haregött!

Drömmen om demokrati

Hej igen!

Drömmen om demokrati och rättvisa är centralt för många människor, en grundpelare som vi i västvärlden gärna vill se att världen är uppbyggd på. Men är det så i alla delar av det klot vi lever på? Nej. I stora delar av världen är det diktatur och orättvisa som bygger upp samhällen. Några få har nästan allt. Makt, pengar och hälsa. I sådana länder är folket väldigt ofta förtryckt och fattigt, och behöver ofta ge bort stora delar av sitt levebröd till staten. 

Om tillräckligt många personer lever tillräckligt dåligt tillräckligt länge kokar ett samhälle till slut över, och detta resulterar i revolution. Det kan ofta ligga och pyra, tills en gnista får hatet och hoppet om demokrati att tändas. Det sprids då som en löpeld och kan ibland störta diktatorer. Ett tydligt exempel på att detta fortfarande existerar i vår tid, och inte bara i de europeiska kungadömena på 1700 talet, är den arabiska våren 2011. Vad var det som gjorde att folket till slut reste sig mot Mubaraks Regim i Egypten, och senare fick så många diktaturer på fall? Kanske en person som Tummen, en person som verkligen vill förändra något. En person som kan övertala andra människor att tycka som en själv. En person som kan leda andra. En person som kan starta en revolution.

Om man vill någonting tillräckligt mycket, kan man lyckas med vad som helst.

Haregött!

Henning Nilsson

Hej igen!
Nästan två veckor, och 70 sidor, har gått sedan senaste inlägget. I "Mina drömmars stad" har huvudpersonen Henning Nilsson hunnit med ett år i stockholm. Han har träffat och förlorat vänner han mötte på sitt första arbete på en stearinfabrik. Lite som en del vänner för mig har kommit och gått medan jag själv har stått kvar med ett tiotal "fasta" vänner som alltid funnits där. Men här finns en skillnad mellan mig och Henning. Han har inga fasta vänner och ingen familj när han kommer till staden. Som tur är träffar han ganska snart, ca 30 sidor in, en vän som har levt hela sitt liv i staden och "Tummen" som han kallar sig är lite som en fast punkt i Hennings annars ganska stökiga liv.

Henning tar de jobb han får, lever så att han kan betala sin mat och sin hyra, men inte mycket mer. I det trånga rummet, där sju personer sover om natten, lär han känna Klara och Matilda, två tygväverskor på en fabrik. Tillsammans med Tummen, Klara och Matilda spenderar Henning sin fritid på att göra allt från att slappa i solen på gräsbeklädda kullar till att bevittna kvinnomördaren Göthes avrättning. "Två strålar av blod sprutade ut från den huvudlöse halsen, färgade snön, förenades till en sakta vällande ström". På sidan 63 beskriver Fogelström på ett målande sätt slutet för Göthe. 

Men en sak som ständigt återupptas av Henning, men framförallt Tummen, är "Revolutionen". Tummen är missnöjd med hur stockekarna (stockholmarna) finner sig i den hemska situation de allra flesta av de är i. Nästan alla pengar går till fabriksägarna, medans nästan allt arbete görs av de fattiga. Levnadsförhållandena för den enorma arbetarklassen är väldigt låga. "I frankrike försökte de ändå att göra revolution. Men här gör vi ingenting. Vi sliter och gnor för en spottstyver för knoget och när det inte räcker att leva på så tigger vi eller svälter. Och tycker att det bara är som det ska vara när varannan fabriksflicka går på gatan och till och med småflickorna säljer sig". Detta säger Tummen till Henning en av de första gångerna de träffas, på sidan 33, och detta tror jag är början på en lång historia.

Haregött!