Jag har nu läst till sida 151 i boken, och är ca halvägs igenom. "Mina drömmars stad" är uppdelad i fyra olika delar, och i slutet på den första av dessa fick Henning och Tummen jobb i hamnen. Deras liv får en fastare väg framåt, med det fasta jobbet. Fyra år hinner passera på den tomma sidan mellan del ett och två i boken, men Henning och Tummen jobbar fortfarande i hamnen. Henning bor fortfarande i sin smutsiga lägenhet hos kolbäraren Storsäcken. Tummen, Matilda och Klara gör olika utflykter och spenderar mycket tid tillsammans.
Men så kommer en dag då Henning blir inbjuden till en arbetskamrats bröllop, och finner sig själv sittandes bredvid en ung kvinna vid namn Lotten. De samtalar kvällen igenom och är de enda på festen som inte häller i sig litervis med brännvin. De tar en promenad och blir helt fästa vid varandra, även fast det går ett tiotal sidor innan kärleken bekräftas.
Men det är inte bara Henning som träffar en flicka. Tummen och Matilda finner varandra efter flera år som goda vänner.
När Hennings hyresvärd Storsäcken dör, 57 år gammal, förlorar Henning sin bostad. Han och Tummen går och letar bostad och hittar till slut en stuga längst upp på söders höjder. Ett rum och kök på mark nivå, ett rum på övervåningen. Men detta är lyx för de två paren som flyttar in, en vårdag i maj. Matilda blir gravid, föder en son vid namn Rudolf. Tummen träffar en gammal tjänsteman som berättar om hur han var en välutbildad man som blivit utkastad för att han söp. Han berättar för Tummen om kommunismen och om arbetarnas rätt i samhället. Tummen blir alldeles till sig - Det han drömt om existerade på riktigt!
Den andra delen av boken avslutas med att Henning och Lotten gifter sig och blir föräldrar de med, och Henning bestämmer sig för att han ska jobba så hårt och mycket som möjligt för att de ska få det så bra som möjligt.
Några saker jag kände igen mig i när jag läste denna del av boken var några rent fysiska saker. När Fogelström skrev att Henning slog i huvudet varje gång han gick uppför trappan i deras lilla stuga skrattade jag till lite. När man själv är 195 cm så vet man hur det är att slå i huvudet överallt, var man än är. När han skrev att Lotten tog fram gitarren och de fyra satt och spelade och sjöng kände jag verkligen igen mig. När jag träffar vänner har vi nästan alltid en gitarr till hands, jag sitter ofta och spelar och vi sjunger tillsammans. Musik och sång skapar en väldigt speciell känsla, en gemenskap man inte kan härma på annat sätt. När Tummen träffar den gamle tjänstemannen kommer de tidigare tankarna om hur världens olika samhällen styrs upp. Den demokrati som fanns i Sverige 1866 gick mestadels ut på att de som hade mycket pengar fick också inflytande i staten. De fattiga hade ingen makt. Folkets demokrati var bara en bluff, och det förvånar mig lite hur likt Sverige på 1860 talet är dagens t.ex. Syrien. Det är bara några få som har allt inflytande.
Inte undra på att Kommunismen tog land efter land i järngrepp under 1900talets första hälft.
Haregött!
Hur är det att läsa om historiska skeenden men i skönlitterär form? Är det därav som detta är en klassiker?
SvaraRadera