Tja!
Det här är det första inlägget i min blogg om klassikern Mina drömmars stad, skriven av Per Anders Fogelström. Boken är den första i en serie om fem, som alla handlar om Stockholm. Jag hade inte hört talas om varken bok eller författare innan jag fick den i hand av min lärare My.
När jag berättade för mina föräldrar att jag skulle arbeta med "Mina drömmars stad" blev de först förvånade, tätt följt av glädje. Både de och min mormor tycker tydligen att det är en fantastiskt bra bok.
Mitt första intryck av boken, genom att bara kolla på fram och baksidan, är nog att boken är en sådan jag ibland skulle kunna känna igen mig i. Eftersom jag har bott i Stockholm hela mitt liv är det ju lätt att relatera till platser som det pratas om i boken. Men det finns ju en stor skillnad mellan det Stockholm jag är van vid och det samhälle boken skildrar. Ett rejält tidssteg, 152 år för att vara exakt. Så det finns säkert mycket jag inte känner igen alls, både när det gäller personligheter och hur människor uttrycker sig, men också rent fysiskt hur det ser ut.
Titeln "Mina drömmars stad" tycker jag är intresseväckande, och den får mig att vilja läsa. På framsidan är det även en stor bild av en gata kantad med både sneda och vinda trähus och lekande barn. På baksidan är en bild på Östersjön, mellan Djurgården och Södermalm. Båda bilderna tror jag berättar något om boken, t.ex. att Stockholms innerstad inte alltid har varit en asfaltsdjungel, men barnen visar ändå på att Stockholm alltid har varit en stad av drömmar. Drömmar om glädje och en framtid.
Men nu ska jag börja läsa!
Haregött!
